VASALOPPET 2012-03-04

Din upplevelse innan loppet

 

Daniel Eriksson:

Jag har i säkert 20 års tid sagt att jag någon gång skulle vilja köra Vasaloppet. Nu när det till slut skulle bli av, var jag otroligt laddad och tyckte det skulle bli superkul. Dagarna och timmarna innan loppet bara försvann, eftersom det var så många praktiska detaljer som behövdes ordnas. Jag hann således aldrig bli riktigt nervös för loppet. Mina starkaste minnen från timmarna innan starten:

  • Den bisarra känslan av att gå upp 02.45 efter fyra timmars sömn för att försöka äta en rejäl frukost
  • Den knäpptysta och laddade stämmningen på bussen till Sälen
  • Den stress och panik som lyste i ögonen hos vissa samt försökte komma in i sitt starled för att få en bra position
  • Hur kallt det känns att stå still och vänta i -15 grader

Philip Lenekrantz:

Lite lätt nervös men samtidigt riktigt laddad och förväntansfull!

 

Klas Persson:

Egentligen är det tiden innan loppet som är det roliga tycker jag. Jag gillar förberedelserna, uppladdningen, psykningarna och morgonen i sig som startade 2.45 med frukost, buss och såklart starten. Den var hur häftig som helst!

 

Hannes Persson:

Morgonen flöt på fint. Tidsplanen höll och på bussen från Mora till Berga by var det tropisk hetta. Jag satt i underställströja och drog ner byxorna till knäna för att inte svettas allt för mycket. Försökte somna men var för uppspelt för att ens slumra. Vi snabbade oss ur bussen och småsprang till startfållan, bara för att upptäcka att kön var enorm. En timme senare hade vi hunnit lämna skidorna och besökt bajamajorna. Toalettringarna hinner aldrig svalna en sådan morgon, kön var enorm! Sedan in i tältet och hittade en liten plats att fixa utrustningen innan svetten började rinna. Ut igen och med en halvtimme kvar till starten hoppar vi upp och ner av nervositet och för att hålla värmen. Vi känner alla det detta är ett ögonblick att komma ihåg!


Din upplevelse under loppet

 

Daniel Eriksson:

Starten och fösta backen: Själva starten var märklig, eftersom jag aldrig hörde något startskott. En minut över åtta så började folkmassan runt omkring mig att röra sig, så jag antog att starten gått. Efter en km långsam körning så tog det tvärstopp när vi kom till första backen. Där uppstod en stenhård kamp för att hålla ihop med lagkompisarna, försöka ta några steg framåt samt undvika att få skidor och stavar avbrutna - vissa personer var som galna för att försöka ta sig förbi "pöbeln". Andra och tredje km tog drygt 40min att passera, vilket kan jämföras med vårt snitt-tempo på 4:10 min/km under loppet som helhet.

 

Första milen: När vi efter ca sex km kunde genomföra skidåkning i någotsånär skapligt tempo gick det att njuta av att vi hade bästa tänkbara förutsättningar - stabila minusgrader, fasta spår och strålande solsken (hade jag inte känt viss stress av att ta igen tid vi tappat i första backen, så hade jag gärna stannat i Smågan och njutit av denna fantastiska vinterdag). De första 3 milen kännde jag mig riktigt pigg och hade inte några större problem att hänga på mina teamkompisar, trots att jag då och då tappade några positioner pga min begränsade förmåga att ta plats och tränga mig.

 

Halvvägs in i loppet: Mellan mil 3-5 kom första trötthetssymptomen då periodvis armarna stumnade, ryggen värkte och andning blev mer ansträngd i uppförsbackarna. Det var vid denna period i loppet som Klas och jag fick lov att släppa Hannes rygg, då det tog alltför mycket energi att gång på gång försöka jaga ikapp de luckor han skapat tack vare hans goda skidteknik.

 

Sista halvan av loppet: Med något sänkt tempo kännde jag mig relativt fräsch fram till mil 6 då min vänstra hand började krångla ordentligt (gammal stukning och överbelastning som gav sig tillkänna igen). Ju tröttare jag blev desto mer tänkte jag på hur ont det gjorde vid varje stavtag. Tack vare mitt fantastiska glid i utförsbackarna och goda teknik i uppförsbackarna lyckades jag hålla kontakt med Klas fram till mil 7,5. När terrängen blev mer och mer lättåkt så klarade jag inte av att hålla samma tempo som Klas i stakningen (samt att jag körde omkull för andra gången på kort tid pga trötthet), utan fick jag lov att erkänna mig besegrad.

 

Sista milen: De sista 1,5 milen till Mora blev en relativt behaglig resa eftersom jag bestämde mig för att köra i mitt eget tempo. Såg på klockan att jag skulle klara av att komma i mål på under 7 timmar utan att behöva jaga ihjäl mig. Efter några km åkning i återhämtningstempo så fick jag mer energi och kunde till och med öka tempot de sista 9km från Eldris. Det går inte att beskriva den sköna känslan i kroppen när jag kom in på upploppet och enormt nöjd och stolt kunde staka in i  målet i Mora!

 

Philip Lenekrantz:

Jag kände mig pigg och stark de första 15 km då jag hade dragit upp grabbarna i Teamet till Vasaloppets högsta punkt. Därefter började orken tryta, krampen komma smygandes och tårarna började bränna innanför ögonlocken. Övriga i Teamet var betydligt starkare och jag vinkade farväl till en bakåttittande Dala. De kommande 65 km var en plåga! Jag övervägde att bryta i Oxberg där Gunvor och Kjell skulle stå och vinka (OBS: De hade hunnit lämna för att hinna se de andra i Teamet gå i mål. Tur i oturen att de hade åkt vidare för Kjell berättade efter loppet att jag ändå inte fått åka med). Den sista milen kändes lite lättare då slutet var nära.

 

Höjdpunkten under loppet måste vara när jag fällde en annan kämpande åkare. Han åkte ifatt mig för att fråga vad klockan var, varpå jag vinklar upp armen och tittar på min pulsklocka. I samma veva ser jag åkaren ligga och sprattla i spåret. Orsak: Samtidigt som jag tittar på min klocka råkar jag sätta min stav i hans spår vilket gör att han faller pladask. Han reser sig snabbt och muttrar att han ska åka vidare. Jag ropar förtvivlat efter honom att vi varit ute i ca tre timmar

 

Klas Persson:

Under själva loppet måste jag medge att det var svårt att njuta, även om jag fick vissa infall av välmående. Fokus hamnade såklart inte på just att må bra, utan att försöka få en bra tid och i bästa fall slå Hannes, vilket straffade sig. Jag var ordentlig sliten när vi var tvungna att släppa honom efter att han grillat oss i några långa uppförslöpor. Dala fick då dra ett tugnt lass och jag låg mest i rygg till dess jag kände mig piggare. Då var det min tur att dra. Tydligen hade jag ett hyfsat tempo, för rätt som det var så hade Dala släppt och jag fick åka sista 15km själv. Tack Dala för all draghjälp!

 

Hannes Persson:

Första kilometern fort, men efter vägövergången tar det tvärstopp. Vi lyckas hålla ihop när det sakta sakta börja bära av uppåt. Mycket folk i backen som hejar, varför dom nu gör det? Det är ingen prestation att stå i kö! Härlig känsla att känna att vi alla har fäste. Uppe på krönet vill alla åkare ligga i omkörningsfil. Fram till smågan är det bara att rätta sig i ledet. Solen skiner och jag tror att jag njöt. Härligt att vi ändå kan åka tillsammans! Sen börjar det bli ryckigt. Ett par sena filbyten och jag finner mig själv ensam men blir snabbt ikappåkt. Låter Klas ligga först. Tappar honom en gång och märker hur jobbigt det är att åka ikapp. Frustrationen tar över och efter Risberg har jag lucka bakåt igen. Maler på i ett jämt tempo. Ibland tar det emot i kroppen men jag vet att jag orkar ändå. I en uppförsbacke får jag en lucka och tänker att nu kan jag lika gärna låta dem jobba. Blir kissnödig men det vore idiotiskt att stanna. Springer förbi massorna i uppförsbackarna. Satsar hårt i nerförsbackarna efter Evertsberg. Springer mig trött i Lundbäcksbackarna, men får kraft av det väntande servicteamet i oxberg. Stress av ovissheten. Efter oxberg kommer den phsykiska tröttheten. Tänker att hjärnan är min starkaste muskel, pressar mig frammåt. Har nu sämre glid än de flesta. Lyckas hålla tempot upp ändå. Ständigt i omkörningsfil. Tre långa mil kvar. Delar upp det i etapper. Bara jobbiga tankar sista biten. En kontroll i taget. Känner flåset i nacken. Håller ändå ihop tekniken. Grisar mig fram. Orkar inte njuta när Moras kyrktorn dyker upp i fjärran. Ändå stark stakning på upploppet. Vill falla ihop över mållinjen, vill spy i mössan, vill gråta och försvinna men blir frammotad av funktionererna. Domningar i hela kroppen. Frossa. Stapplar mig igenom duschen. Glädje att se de andra i Teamet igen!


Din upplevelse efter loppet

 

Daniel Eriksson:

Trots all smärta och muskulär trötthet i kroppen under loppet så är den omedelbara tanken: "det här ska jag göra igen!". Jag kände mig rätt muskulärt trött och sliten efter loppet, men mentalt var jag otroligt pigg och lycklig. Jag var hög på endorfiner i nästan ett helt dygn efter loppet, innan en extrem trötthet slog till (och jag tog varje tillfälle i akt för att få några minuters sömn). Lyckligtvis så har jag flera lopp att se fram emot inom den närmaste framtiden, annars hade jag haft stora problem med den tomhet som uppstår efter att ha uppnått ett mål jag en längre tid jobbat emot.

 

Ett av mina starkaste upplevelser från Vasaloppet är det fantastiska organisationen samt proffsigheten och engagemanget från alla funktionärer. Det var tur att dessa personer även fanns tillgängliga även i målfållan, för mitt huvudet hängde inte alls med - utan de fick peka vart jag skulle, ta hand om mitt  tidtagningschipet, och sätta ihop mina skidor.

 

Philip Lenekrantz:

Trött, lycklig samt mycket nära till gråt! Måste varit pga total utmattning och de fina meddelanden jag läste efter min målgång.

 

Klas Persson:

Det kan låta konstigt, men jag fick anstränga mig för att inte släppa en tår vid målgången. Det var lättnad, glädje och framförallt trötthet som vällde över mig och jag var rätt nöjd med mitt lopp även om jag fick se mig besegrad av Hannes. Han var riktigt stark och en värdig vinnare! Jag tycker alla i Team DE borde vara riktigt nöjda eftersom alla kapade sina mål med ca 1h.. Riktigt bra gjort av Philip som åkte större delen av loppet "utan rygg" (som hjälper till att dra och peppa när det är tugnt).

 

Hannes Persson:

Dagarna efter har det varit som att ha sirap i både muskler och hjärna, men har förvånansvärt lite ont i kroppen!


Hur din närmaste framtid ser ut

 

Daniel Eriksson

Nu är det dags att på allvar börja ladda och träna för löpsäsongen samtidigt som jag ska få till cykelträning. Mina träningspass kommer att bestå av Distanspass på 1,5-3 timmar, Tempopass i tävlingstempo, Syreupptagningspass i högt tempo samt Funktionella styrkepass. De lopp jag närmast har framför mig är:

  • 28/4 Lidingö ultra 26km (löpning), mål under 2h
  • 12/5 Göteborgsvarvet 21km (löpning), mål under 1h30min
  • 2/6 Stockholm maraton 42km (löpning), mål under 3h15min
  • 15/6 Vätternrundan 300km (cykling), mål under 11h

Philip Lenekrantz:

Träna på med fotbollen och vänta in grusfri asfalt så man kan börja hojja!

 

Klas Persson:

Veckan såhär efter loppet blir relativt lugn med lite fotbollsträning på schemat. Sen börjar Göteborgsvarvet närma sig och dags att snöra på sig löparskorna. Ska även ut och känna lite på hojjen så småning om. Vätternrundan är ju nästa Klassikeretapp!

 

Hannes Persson:

Efter någon veckas vilande tänkte jag börja springa! Ska försöka lägga in många tempo- och intervallpass för att få upp farten till det "relativt korta" Göteborgsvarvet. När Vädret tillåter tar jag fram cykeln! Ska även till USA i nästa tre veckor, vilket säkert innebär rejäl återhämtning utan träning!

 

 

Din upplevelse av Vasaloppet 2012 med tre månaders distans till loppet?

 

 

Philip Lenekrantz:

Jaa... (funderar)... Har nog ändrat min åsikt helt gällande att aldrig mer köra Vasaloppet. I framtiden kan jag tänka mig att köra om jag får en ordentlig vinter och genomför loppet utan tidspress.

 

 

Klas Persson:

Vasaloppet gav mig verkligen mersmak! Riktigt häftigt var det. Är det något jag saknar så är det lite stakträning! Jag är glad att jag hann anmäla mig till nästa års lopp innan platserna tog slut..

 

 

Hannes Persson:

Grym upplevelse! Det är allt runt omkring som gör det så häftigt, samtidigt som det är nervöst och ångestladdat. Fick några fina mil i början av loppet då vi åkte tillsammans, det är så loppen borde vara!

 

 

Daniel Eriksson:

Jag har enbart fantastiskt härliga minnen från Vasaloppsäventyret, med allt från träningslägret i Orsa och uppladdningen inför loppet till själva loppet och den euforiska känslan efter att ha genomfört kraftprovet. Ser verkligen fram emot att genomföra "Vasan" även 2013 (har tom redan kört ett träningspass på rullskidor).

 

Vasaloppsresultat för TEAM D.E.HÄLSA

  Hannes Persson  
Klas Persson  
Daniel Eriksson  
Philip Lenekrantz   
Smågan 01:13:52 +/-0 -0:01 -0:04
Mångsbodarna 02:02:43 +0:01 +0:04 +3:43
Risberg 02:42:16 +0:01 +0:09 +10:12
Evertsberg 03:31:28 +3:24 +3:25 +31:00
Oxberg 04:23:43 +12:06 +12:07 +53:49
Hökberg 05:02:41 +15:03 +15:05 +1:05:29
Eldris 05:44:38 +17:00 +18:30 +1:15:16
Mål 06:20:23 +17:54 +21:31

        +1:22:36

 

 Slutresultat           06:20:23             06:38:17             06:41:54               07:43:01

 


Hela teamet höll ihop i ca 1,5 mil innan Hannes lyckades skapa en lucka tack vare sin överlägsna teknik att byta spår och sick-sacka sig förbi andra tävlande. Klas och Daniel tog upp jakten och lyckades ta sig ikapp, medan Philip fick lov att släppa.

 

Klas och Daniel lyckades klamra sig fast rygg på Hannes tills de nått halvvägs mellan Risberg och Evertsberg. I en längre uppförslöpa fick Hannes återigen en lucka till återstående lagkamrater, vilka fick erkänna slaget förlorat och istället inrikta sig på att fightas om silvret.

 

Hannes fick åka resterande ca 5mil i egen majestät och lyckades successivt utöka ledningen mot resten av teammedlemmarna. Klas och Daniel höll ihop tills det var ca 1,5 mil kvar, då Klas ökade tempot och lämnade en slagen lagkamrat bakom sig. Klas tog således silvret före Daniel, medan Philip tog sig in på en hedrande fjärdeplats

 

Teammedelmmarnas placering i Vasaloppet blev följande:

Hannes Persson: 4807

Klas Persson: 5603

Daniel Eriksson: 5750

Philip Lenekrantz: 8160

 

 

 

Läggdags innan Vasaloppet

Lugnet börjar sprida sig över övernattningsrummet i Mora. Alla förberedelser ha gått enligt planerna och nu är det dags att försöka få sig några timmars sömn innan det är dags att gå upp kl 02.45 för att käka frukost.

 

Några sista ord från deltagarna i TEAM D.E.HÄLSA:

Klas: "känner mig förvånansvärt lugn nu på kvällen, efter att ha gått i en vakumbubbla under dagen"
Daniel: "det här ska bli så skoj!"
Hannes: " jag går för seger, avgör i Lundbergsbackarna"
Philip: "vill inte uttala sig, pratar inte med pressen så här nära inpå loppet"

 

Hoppas ni ställt klockan så ni kommer upp i tid för att hinna se den magiska starten av Vasaloppet!?

God tur!

Sista förberedelserna inför Vasaloppet

Imorgon (lördag 3/3) kl 7.00 rullar vi iväg från Katrineholm med riktning mot Mora. De sista dagarna innan Vasaloppet består av diverse praktiska förberedelser, planering och grubblande. Tre av oss (Daniel, Klas och Philip) har laddat upp på hemmaplan i lugn och ro, medan Hannes åkte upp till Dalarna några dagar tidigare för att delta i Stafettvasan på fredagen.

 

Några av de detaljer som ordnats innan vi är redo för avresa:

  • Grundpreparering av skidor (så att Mattias Swahn kan fixa "finliret" vilket förhoppningsvis ger oss gudomligt glid och bergfast fäste)
  • Kolhydratladdning (så att glykogendepåerna räcker så länge som möjligt under loppet)
  • Packa tävlingskläder, skidor, pjäxor, stavar, pulsklocka, sängkläder, ombyte etc
  • Stämma av att vårt boende finns i Mora (så vi har någonstans att försöka sova inför loppet)
  • Skriva ut startbevis och seedningstabell (så vi får starta)
  • Hämta nytryckta sponsormössor
  • m.m.

Fredagen har vi spenderat på lite olika sätt:

 

Hannes Persson: Känner sig enligit egen utsago som "en tjur i en liten box, som står och stampar och frustar i väntan på att bli utsläppt på tjurfäktningsarenan". Hanterade detta energiöverskott ca 2mils skidåkning i stafettvasan.

 

Klas Persson: "Börjar bli riktigt taggad, det känns att loppet närmar sig med stormsteg. Var ute på 3 km jogg igår och kroppen kändes lätt och spänstig. Hoppas bara stakarmarna är på hugget på söndag!" jobbade hela fredagen för att inte fundera för mycket på loppet.

 

Philip Lenekrantz: Försöker kurera sig från en efterhängsen förkylning. Hälsoläget är enligt Phlip betydligt bättre nu än för några dagar sedab "är endast snorig, inget ont i halsen. Blir knappt anfådd av att gå i trappor längre".

 

Daniel Eriksson: Vaknade på morgonen med snor i näsa, kli i hals, klick i örat, stel rygg, stram skinka, skavsår i ljumsken och krampande lår. "Tror det är hjärnan som spelar mig spratt för att jag är rädd för att bli sjuk". Under dagen försvann (nästan) alla krämpor.

 

I morgon kommer en sista uppdatering inför Vasaloppet där deltagarna avlägger formrapport, funderar på taktik och siar om tävlingen.

 

Vi ses!

Lägesrapport inför Vasaloppet

Hur många mil / antal timmar skidliknande träning har du hittills genomfört under säsongen?

 

Hannes: 35 mil skidor/rullskidor

 

Daniel: Jag hade som mål innan säsongen att komma upp i 40-50 mil skidåkning innan Vasaloppet. Har lyckats komma upp i 23 mil totalt av skidliknande träning (20km rullskidor, 50km stakning på skridskor och 16km skidåkning), pga den milda och snöfattiga vintern

 

Klas: Jäkligt oklart, men alldeles för lite. Blev kanske 6-8 mil stakande med skridskor runt Aspen och Öljaren. Skidor blev det kanske 15-17 mil mestadels på Öljaren (tack Göran Widell)

 

Philip: 19 mil


Vilken är din målsättning för Vasaloppet?

 

Hannes: Under 7 timmar och att ha en go dag

 

Daniel: Målet är att komma i mål på under 7h 30min och/eller topp 6000, samtidigt som jag kan njuta av att delta i Vasaloppet.

 

Klas: En grundläggande målsättning är under 7.30, fast jag kommer att försöka hänga på Team D.E hälsa och blir det spurt vet man aldrig hur det slutar...

 

Philip: Tid under 8.30 samt ha roligt.


Vilken tror du blir den inbördes placeringen i teamet?

 

Hannes: Etta! Jag har pressen på mig och jag älskar det

 

Daniel: 1. Hannes Persson (Störst erfarenhet av långlopp och bäst skidteknik 2. Klas Persson (Största vinnarskallen och högst syreupptagningsförmåga, men inte riktigt samma skidvana som storebror) 3. Daniel Eriksson (Bra grundkondition och styrka men begränsas av trasslig rygg)  4. Philip Lenekrantz (Stark i stakpartierna, har dock begränsad erfarenhet av långlopp)

 

Klas: Hannes är ju given favorit. Han vinner.
Svårt att säga vem som kommer 2:a. Dala eller jag måste jag nog säga, även om jag tror att Philip har MYCKET mer att ge. Titta bara på hans resultat på Orsa Ski Marathon... Riktigt bra. Han behöver bara någon som pushar honom och sluta känna efter...

 

Philip: Kan nog tyvärr bli en sista plats, men jag hoppas jag kan ge dom en match!

 

 

Vilken är din styrka i skidåkningen?

 

Hannes: Stakningen passar mig bra

 

Daniel: Slakmota är den typ av terräng jag trivs bäst i tack vara mina starka ben, höga syreupptagningsförmåga och mjölksyratålighet i kombination med bra diagonalåkningsteknik (när jag var barn så var idolerna i tv skidlöpare, inte skidstakare).

 

Klas: Kan inte svara på vad som är min styrka. Har åkt alldeles för lite. Får lita på min vinnarskalle!

 

Philip: Får bli stakning för någon vidare teknik med fötterna har jag inte än.


Vad gör du sista veckan innan Vasaloppet?

 

Hannes: Försöker få en go känsla i kropp och själ! Ingen träning alls sista veckan. Sen blir det stafettvasan på fredag, 14km

 

Daniel: Sista hårda träningspasset genomfördes på måndagen. Fokus under resten av veckan är att vila musklerna, fylla på med energi och hålla mig frisk (dubbel voltarenkur är segerreceptet för att ryggen och axlarna skall klara nio mil). På torsdag kommer jag att genomföra ett kort tempopass för att inte musklerna ska bli alltför avslappnade.

 

Klas: Jag drömmer om konstiga tävlingar på nätterna, nojjar om sjukdomar, funderar på form, kost, före, packning och allt annat som gör mig nervös! Annars är jag lugn.

 

Philip: Dricker kan jang och hoppas på att bli helt frisk.