Blogg

2012 > 05

Med nio dagar kvar till min maratondebut i Stockholm så förbereder jag mig mentalt för loppets 42km. Nedan kan du följa med på en en rundtur i kroppen för att få reda på vad som sker under ett maratonlopp.

 

Kroppstemperatur

Ungefär 70 procent av energin som produceras i musklerna omvandlas till värme, vilket gör att kroppstemperaturen ökar med 2-5 grader under ett maratonlopp, beroende på rådande väderförhållanden.


Svettflöde

För att hålla ner kroppstemperaturen svettas kroppen ut upp emot en liter svett per timme. Du behöver därför dricka ungefär en halv liter sportdryck i timmen för att kompensera vätske-, salt- och mineralförlust.


Blodtrycket

Blodtrycket ökar stadigt under loppet trots att blodådrorna vidgar sig för att hålla trycket nere. När du korsat mållinjen sjunker dock blodtrycket snabbt, vilket kan göra dig yr om du inte varvar ner genom att fortsätta röra på dig i lugn takt.


Volym av blodplasma
Blodplasmans volym minskar med i genomsnitt 4,7 procent under ett maratonlopp till följd av att man svettas. Det medför att blodet tjocknar och att hjärtat måste arbeta hårdare för att kunna pumpa runt blodet.

 

 

Kolhydratlager och blodsocker

Efter ca 30km så är förråden av kolhydrater i princip tömda och kroppen tvingas övergå till andra mindre effektiva engergikällor. Istället ökar kroppen fettföbränningen och större mängd mjölksyra utsöndras i musklerna, vilket medför svårigheter att bibehålla tempot. Du upplever den berömda "väggen".

 

Vikt och kroppsfett

Löpare minskar ungefär 2,5 kg i vikt och förlorar i genomsnitt 6,1 procent kroppsfett

under ett maratonlopp.


Kroppslängd

Fotisättningens stötverkan mot marken motsvarar ungefär ett tryck av den dubbla kroppsviken, vilket kan göra en maratonlöpare två centimeter kortare efter loppet.


Någon annan som blir sugen på att springa ett maraton? :-)

 

(källa Runners world juni 2011 och januari 2012)

Visa hela inlägget »

"Det här loppet är ju inte så långt, så det är ju inte så viktigt vad jag äter dagarna innan". Detta inre resonemang förde jag under veckan inför Göteborgsvarvet 2012. Detta är samma person som för fem år sedan inför sitt första millopp kolhydratladdade i flera dagar för att orka den enorma kraftansträngningen! Efter att ha ökat träningsmängden och kört flera långlopp (med löpning, cykling och skidåkning) där man håller på i ett antal timmar, så känns plötsligt en halvmara (21km) inte så lång.

 

Men varför chansa! En carboloader dagen innan och rejäl frukost på tävlingdagen samt carboloader med electrolyter timmarna innan loppet - vilket gjorde susen, kände aldrig av energibrist under loppet :-)

 

Målet för Göteborgsvarvet inför säsongen var att knäcka 1:30 gränsen, men inför loppet var jag mycket osäker på om jag skulle fixa det eftersom jag missat en månads träning i mars/april pga förkylning samt att halsont/snuva kommit tillbaka under veckan.

 

Strategin för loppet var att gå ut i 4:20-4:30 tempo första 5km för att känna efter hur dagsformen var, för att förhoppningsvis kunna öka. Det skulle nog räcka för att ta mig in på 1:35. När väl startskottet gick så fylldes jag med adrenalin och massor av positiv energi - kroppen kändes fantastiskt lätt! Trots att jag tänkt undvika kryssande mellan långsammare löpare så zick-zackade jag likt en berusad tonåring de första km genom slottsskogen.

 

5km passerade jag med snitthastighet 4:19 och medelpuls 177 (91% av maxpuls). Både andning och muskulatur kändes kanon så jag bestämde mig för att öka. Mellan 5km och 10km var snitthastigheten på 4:06 medelpuls 184 (95% av maxpuls). Fortfarande pigg!

 

Efter ca 12km kom första lilla svackan med lite stumma muskler (lår och vader). Tankar på att sakta ner dök upp i huvudet, men lyckades mota bort dem och lagom till Göteälvsbron så var kroppen pigg igen. Snitthastigheten mellan 10km-15km var 4:13 och medelpulsen 186 (96% av maxpuls).

 

Lagom till Avenyn dök solen upp. Även om det var ett trevligt inslag så insåg jag då att vi haft så gott som perfekta löpförhållanden innan med 11grader och mulet. Vid 18km kom nästa dip och jag fick kämpa ordentligt för att bibehålla fart - jag hade insett att sub 1:30 var möjlig! Mellan 15km-20km höll jag snitthastighet 4:22 och medelpuls 186 (96% av maxpuls).Nu kändes både muskler och löpsteg stela och vaderna var stumma som strykjärn.

 

Mållinjen passerade jag i solskenet på 1timme 29minuter och 24 sekunder, plats 1472 av 30.374 män som tog sig i mål.

 

Jag kan äntligen titulera mig sub 1:30 löpare på halvamaran!

Visa hela inlägget »