Vättern långdistanstriathlon genomförd

INNAN START
Sov riktigt bra för att vara natten före en fysisk utmaning, men det känns ändå skumt att stiga upp kl 05:00 för att äta frukost, packa in i bilen och bege sig mot startområdet.

Kände mig mer pirrig/förväntansfull än nervös/ångestfylld på väg till starten. Jag oroade mig dock lite för hur kroppen skulle reagera efter 14dagar med totalvila från träning pga förkylning, om jag skulle klara av att bryta loppet om hälsan kändes dålig (har hittills aldrig brutit ett lopp) samt att så gott som alla andra deltagare hade triathloncyklar/tempocyklar med diskhjul.

Många positiva upplevelser:
- inte alls ont i halsen och knappt ingen hosta
 - alla glada/trevliga funktionärer och tävlande
- all utrustning incheckad med två timmar till start
- simningen blev nedkortad till 3km pga kallt i vattnet och luften

3km simning (1h 22min 30sek)
I kön till att bli avprickad inför simningen blev jag lite orolig att jag skulle frysa rejält i det 16-gradiga vattnet eftersom nästan alla andra hade dubbla simmössor. Jag hoppade i vattnet och la mig nästan i startledet för att inte bli översimmad av alla andra deltagare eftersom jag anade att jag skulle vara nästan själv som bröstsimmade (vilket också var fallet). Insåg ganska snart efter stortskottet att jag inte skulle behöva frysa i min våtdräkt så länge jag höll igång kroppen. Var faktiskt riktigit behagligt i vattnet!

Bansträckningen såg väldigt lång ut och det kändes knappt som jag tog mig framåt. Kände mig lite stressad under första ¼-delen av simning eftersom jag har svårt att beräkna hur lång tid som gått när jag simmar. Vid varvning 750meter tittade jag på klockan och såg att det knappt gått 20minuter (kändes mer som 45min) och insåg att jag utan problem skulle klara maxgränsen på 2timmar att ta mig upp ur vattnet. Under tiden som jag trampade vatten och tittade på klockan så fick jag sendrag/kramp i ena vaden (pga det kalla vattnet)… fortsatte därför att simma på i lugn och ro utan att stressa eftersom jag hade en lång dag framför mig.

De största nackdelarna med att simma bröstsim (istället för crawl) är att det går långsammare, benen tröttas ut mera samt att musklerna i ländryggen spänns mer, något jag skulle få lida av under cyklingen.

Upp ur vattnet på tiden 1timme 22minuter 30sekunder (drygt 27min/km). Det var nog inte fler än fem personer efter mig vid denna etapp. Med simträning borde jag kunna komma under 25min/km i alla fall! Har inte några intressanta siffror från gps/pulsklockan att analysera eftersom den inte är särskillt tillförlitlig i vatten.

Växling 1
Jag tog verkligen god tid på mig vid växlingarna eftersom jag inte var ute efter att pressa tider. Det hade börjat regna rejält under tiden som vi var i vattnet, så jag valde ett dra på mig underställströja samt den nyinköpta ultratunna regnjackan+vindväst. Det visade sig vara ett kanonval! Jag frös inte det minsta under cyklingen trots regn och blåst, medan andra deltagare led betydligt mera.

Växlingen tog 14minuter, vilket kan minskas med nästan 10minuter med annan inställning, tävlingsdräkt och bättre planering

120km CYKLING (4h 38min 30sek)
Cyklingen bestod av 2mil cykling ut till en vändpunkt (med vätske-/energidepå) och 2mil tillbaka för varvning. Denna sträcka skulle vi köra tre gånger för att komma upp i 12mil. Vägen gick framförallt över öppna fält, vilket denna regniga och blåsiga dag innebar först 2mil ut i motvind (snitt ca 23km/h) och 2mil hem i medvind (ca 29km/h).

Under första varvet funderade jag på hur klokt det egentligen var att genomföra detta lopp. Vattnet från asfalten kylde ner min mittregion (som jag inte tänkt på att skydda från regn) och jag lyckades inte få ner pulsen efter simningen. Så första fyra milen hade jag en snittpuls över 180slag/min (över 92% av max) trots att jag cyklade på i lugn takt för att inte pressa kroppen för mycket. Under andra varvet fick jag dock ner pulsen kring 170slag/min. Totalt under cyklingen hade jag en snittpuls på 165slag/min (ca 85% av max)

Jag är glad att jag genomfört både Stockholm marathon och Vätternrundan 2012 i vidriga förhållanden! Tack vare detta så upplevde jag inte cyklingen som så hemskt, utan det vara bara att ta en sträcka i taget. Jaja… det är motvind nu i 2mil, sen får jag medvind i alla fall. Skönt att kunna dela upp loppet i små etapper.

Under de första två varven blev jag omkörd av mängder av triathleter på grymma cyklar. Kände mig faktiskt rätt stolt över att jag inte blev stressad av att vara en av de långsammaste deltagarna i tävlingen, både i simning och cykling. Nu kan jag verkligen stå för min åsikt att  ”det spelar ingen roll vilken placering du hamnar på, du kan bara påverka din egen prestation, inte vilka andra som ställer upp eller hur de presterar”!

Cykling tog 4timmar 38minuter och 30sekunder (ca 26km/h) och på 2milen hem mötte jag sju stycken andra deltagare, så jag antar att det var så många efter mig till växling.

Medelpuls 168 slag/min

VÄXLING 2
Även denna gång tog jag god tid på mig för att gå på toa (för första gången under loppet) få av mig de blöta kläderna (på underkroppen), tanka energi och välja lämplig klädsel för 3mil löpning i fortsatt blåst och regn. Växlingen tog 12min 30sek, och här finns det också ca 10min att spara med annan inställning, bättre planering… förutsatt att jag inte behöver gå på toa :-)

30KM LÖPNING (2h 58min 30sek)
Äntligen ett moment jag behärskar! Inställningen var att fortsätta välja hastighet utifrån känsla – behagligt ansträngande, istället för att försöka pressa tider och plocka placeringar. Första milen kändes kroppen fantastiskt lätt och med lätta steg passerade jag varvningen efter 52min och medelpuls ca 165slag/min.

När jag gav mig ut på andra varvet fick jag lov att sänka tempot något för att bibehålla samma ansträngningsnivå. När jag passerat 15km tänkte jag ”skönt, nu börjar nedräkningen”, men då började benen stumna rejält.  Sista km till varvning gick på ca 6:00min/km och andra milen tog ca 58min att genomföra. Ca 160slag/min i medelpuls

När det var dags att bege sig ut på sista varvet var jag rejält stum i benen med begynnande kramkänsla i höftböjarna samt tom på mental energi. Det var ganska tungt att höra och se så många andra deltagare gå i mål när jag hade en mil till att springa L De första km växlade jag mellan att lunka och gå eftersom jag var riktigt tom på inspiration. Lyckligtvis så blev jag påhejad av min kära supporterskara efter ca 2km och då kunder jag ju inte gärna gå så jag bestämde mig för att jogga så länge de såg mig. Lyckligtvis följde de efter i bil några hundra meter och då släppte stumheten till viss del och jag kunde jogga sista biten i mål. Sista milen tog 68min att genomföra med ca 150slag/min i snittpuls.

Löpning tog totalt 2timmar 58min 30sek att genomföra och jag hade 14 personer efter mig i mål

MÅLGÅNG (totaltid 9h 26min)
Så otroligt trött, nöjd, glad och stolt över att ha lyckats genomföra en långdistanstriathlon (3km simning, 120km cykling, 30km löpning) i detta ruskväder med tanke på den upplalddning med sjukdom och träningsvila sista veckorna innan start.

Min totala sluttid blev 9timmar 26minuter. Min placering blev 284 av totalt 298 st som tog sig i mål. 43 st anmälda deltagare kom inte till start och 34 st som startade bröt vid något tillfälle under loppet.

Jag vill rikta ett stort tack till min fantastiskt lojala supporterskara som alltid ställer upp i ur och skur: mamma Siv, pappa Janne, syster Jenny, svåger Mattias, systerbarnen Edvin & Arvid samt min älskling Sandra. Det ger så otroligt mycket energi att ni finns där och engagerar er i  vad en stolle som jag håller på med!

Det känns riktigt skönt att det är drygt ett år kvar tills jag ska genomföra Ironman Kalmar, för det här var ingen promenad i parken! Hoppas på lite bättre väder till dess :-)

Kommentera gärna inlägget:

Bloggarkiv