Göteborgsvarvet 2012

"Det här loppet är ju inte så långt, så det är ju inte så viktigt vad jag äter dagarna innan". Detta inre resonemang förde jag under veckan inför Göteborgsvarvet 2012. Detta är samma person som för fem år sedan inför sitt första millopp kolhydratladdade i flera dagar för att orka den enorma kraftansträngningen! Efter att ha ökat träningsmängden och kört flera långlopp (med löpning, cykling och skidåkning) där man håller på i ett antal timmar, så känns plötsligt en halvmara (21km) inte så lång.

 

Men varför chansa! En carboloader dagen innan och rejäl frukost på tävlingdagen samt carboloader med electrolyter timmarna innan loppet - vilket gjorde susen, kände aldrig av energibrist under loppet :-)

 

Målet för Göteborgsvarvet inför säsongen var att knäcka 1:30 gränsen, men inför loppet var jag mycket osäker på om jag skulle fixa det eftersom jag missat en månads träning i mars/april pga förkylning samt att halsont/snuva kommit tillbaka under veckan.

 

Strategin för loppet var att gå ut i 4:20-4:30 tempo första 5km för att känna efter hur dagsformen var, för att förhoppningsvis kunna öka. Det skulle nog räcka för att ta mig in på 1:35. När väl startskottet gick så fylldes jag med adrenalin och massor av positiv energi - kroppen kändes fantastiskt lätt! Trots att jag tänkt undvika kryssande mellan långsammare löpare så zick-zackade jag likt en berusad tonåring de första km genom slottsskogen.

 

5km passerade jag med snitthastighet 4:19 och medelpuls 177 (91% av maxpuls). Både andning och muskulatur kändes kanon så jag bestämde mig för att öka. Mellan 5km och 10km var snitthastigheten på 4:06 medelpuls 184 (95% av maxpuls). Fortfarande pigg!

 

Efter ca 12km kom första lilla svackan med lite stumma muskler (lår och vader). Tankar på att sakta ner dök upp i huvudet, men lyckades mota bort dem och lagom till Göteälvsbron så var kroppen pigg igen. Snitthastigheten mellan 10km-15km var 4:13 och medelpulsen 186 (96% av maxpuls).

 

Lagom till Avenyn dök solen upp. Även om det var ett trevligt inslag så insåg jag då att vi haft så gott som perfekta löpförhållanden innan med 11grader och mulet. Vid 18km kom nästa dip och jag fick kämpa ordentligt för att bibehålla fart - jag hade insett att sub 1:30 var möjlig! Mellan 15km-20km höll jag snitthastighet 4:22 och medelpuls 186 (96% av maxpuls).Nu kändes både muskler och löpsteg stela och vaderna var stumma som strykjärn.

 

Mållinjen passerade jag i solskenet på 1timme 29minuter och 24 sekunder, plats 1472 av 30.374 män som tog sig i mål.

 

Jag kan äntligen titulera mig sub 1:30 löpare på halvamaran!

Kommentera gärna inlägget:

Bloggarkiv