Utmanade trygghetszonen genom klungkörning med CK Cers

Arkivbild

På vårdcentralen fick jag negativt provsvar på mitt halsprov (streptokocker och bakteriell infektion) vilket innebar det positiva beskedet att jag kunde dra igång med träningen igen efter en månads viloperiod!


Eftersom jag ska köra Vätternrundan i Juni som innebär 300km klungkörning på cykel så kom det verkligen lägligt att CK Ceres drog igång motionscyklingen för säsongen. Jag har deltagit i klungkörning en enda gång tidigare, så jag behöver verkligen lära mig nyttja fördelarna med att köra tillsammans med andra.


Jag är inte helt bekväm med att utsätta mig för nya situationer, speciellt inte då det går att jämföra prestationsförmågan. Så det var med en viss obehagskänsla och oro i kroppen som jag plockade fram min racer och begav mig till cyklingen. Hjärnan är verkligen duktig på att registrera potentiella hot och faror. Några av de automatiska negativa tankarna som dök upp i huvudet var:

  • kommer jag verkligen att orka hänga med i tempot (första och enda gången jag cyklade med Ceres var för ca 10år sedan, och då blev jag totalt knäckt av ett gäng rutinerade heltidsproffs, dvs pensionärer)
  • tänk om jag beter mig fel i klungkörningen
  • vad kommer de andra att tänka när jag har en sån gammal cykel och inte har riktiga cykelkläder.

Jag har dock lärt mig att acceptera att tankar och känslor oftast beror på tolkningar och inte nödvändigtvis är absoluta sanningar. Bästa sättet att på sikt minska oron är att utsätta sig för det obehagliga. Klassisk fobiträning går ju ut på att successivt utmana trygghetszonen för att lära nervsystemet att situationen inte är farlig.


Hela 29st personer kom till säsongens första onsdagscykling som klubben arrangerar under vår/sommar/höst. Allt gick kanon ända tills vi efter ca 2minuters körning kom till ett övergångsställe - jag fick inte loss foten från pedalen utan välte från stillastående cykel rakt ner i asfalten. Skapligt pinsamt tillsammans med övriga "proffscyklister"!

 

Cyklisterna delades upp i tre olika grupper - snabb (över 30km/h), medel (25-30km/h) och lugn (20-25km/h). Jag bestämde mig för att hänga med medelgruppen och det var nog precis lagom - jag hade inga större problem att hänga med när det var planmark, medan det vid uppförsbackar var betydligt jobbigare. Jag klarade mig utan några fler missöden och ju längre tid vi var ute, desto mindre livsfarligt kändes det att ligga ca 30cm från framförvarande cyklist. 35km på 1h15min är en skaplig säsongsstart.


Detta kommer jag att göra om, och då är jag övertygad om att obehaget kommer att vara betydligt mindre innan!

Kommentera gärna inlägget:

Bloggarkiv